Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1859, sida 2

häftig vind. Släckte man vå ett flåle, få utbröt på annat håll ånyo lägornas raseri, och winden höjde fig på andra das gen till storm. Widtomkring war him melen fasansfullt upplyft och rödfärgad, och branden rasade ohejdat fort, under det i fladen den förskräckligaste oordning war rådande, Än här och än der måfte man bringa krigsförräd och bagage i få ferhet för lågorna; regementena nödgar des af den annalkande elden att ombyta fin ställning; här hördes rasslet af trums mor, fom kallade plundrarne tillbaka; der smattrade trumpeterna för samwa ändar mål, Napoleon war oerhördt utmattad, emedan han under fifta natten ide fått en blund i fina ögon. Han lade fig nu til hwila. Men huru for oordningen och sorglösheten war, wisar fig redan af den omständigheten, att en hel artilleripark med dess krigsförråd war uppställd under fönsterna till slottet der Kejsaren sof, och att i hwalfwen af Kreml, der Kejsaren, generalerna och hela gamla gardet tagit sitt qwarter, en sädan mängd krut denna natt blifwit sammanhopadt, att, om blott en gnista hade uppnått det, stulle säkert