närmar sig en officer till staden, rider in, — allt längre — wänder sedan om igar (opp och anmäler, full af fasa: Moffau år tyst fom en graf! Den är tom fom en öken, fom de dödas hwiloplats. Hus, gator, ofantliga torg bar jag fett, men ingen mensklig gestalt, intet lefwande mär sende har mött migl J första ögonblicket är Napolcon ber stört; men sedan tillbakawisar han med owilja officeraren och hans anmälan. Den synes honon fabelaktig. otrolig. Han wänder fin häst och skyndar åt Mostau, till porten Dorogomiloff, för att sjelf öf wertyga sig om förhållandet. Han stadnar wid porten, men hans swåger Murat beder honom låta armeer inrycka, eftersom de twå timmarne no äro förbi. Wälan då, ropar han, mi få frel — Men då Fransmånnen rydt in i den präktiga fladen, genom de brede sköna gatorna, då wisade fig ingen lef wande wenniska för deras ögon. Hufen: portar och salubodar woro fast tillslutna Deras fleg ljödo ihäligt och egendomligt ja hemstt i denna fullfomligt mennisko tomma stad; ännu fruktanswärdare ljö rassel af wagnar och kanoner. J all