ma soldaterne, som hade lidit så mycket, att de gjorde detsamma? Napoleon war i förtruppens närhet, och då ban hörde jubelropet, red han has stigt uppföre höjden, för att njuta den efterlängtade anblicken. Äfwen bans eljest få tostlåtna läppar läto höra ett glädtigt utrop rid denna herrliga äsyn. Han utdelade de befallningar, fom woro nöd: wändiga, och wände sedan sin blick emot Moskau. Han säg huru förtruppen redan uppnådde förfädernas men han kunde ins genstädes förmärka någon uiskicknd från Kejsar Alexander. Brott en officer, fom General Miloradowiisch afsändt, närmare de fig Kejsaren. Hand förklaring inne höll, att Miloradowitsch skulle antända staden, om Napoleon icke tillät honom att med Ryska härens eftertrupp oskadd ute rymma Moskau. Detta war en ol;dfådår dande hotelse! Napoleon bewiljade genast en twå tims mars wapenhwila. Han hyfte ännu als tid det hoppet att få emottaga fredsans bud af Ryska Kejsaren; men det lider emot aftonen od ingenting afhöres. Mar poleons oro tillwäxer och hans soldaters otålighet tilltager med hwar minut. Då —