Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1859, sida 2

be Om Hemmansklyfning och jord afsöndring. De gamla Romarne kallade de stargar, hwilfa reglerade egandeoch nymjanderårten till wetldsstadens angränfande jordtes gar, för fina åferlagar. Wåra förordnins gar om sliften af jord, hemmansflyfnins gar och jordafföndringar funna med skäl fallag för wåra åferlagar. Dylika lagar hafwa alltid utöfwat ett måktigt inflytans de, ontt eller godt, i mån af den klolhet och råttwifa, fom gjort fig gållande wid deras stiftande och sk:pande. Swenska jordbrufet kan börja en ny tidråkning från den 12 Nov. 1858, vå Kor nungs och Ständers beslut om hemmansds klyfning och jordassöndring lungjordes ges nom en förordning derom, fom utan twifs wel skall mäktigt och wålftgnelferift inwers ta på landets bäde andliga och materiella kultur. Under tidernas lopp hafwa under olifa perioder de mest firiviga åfigter gjort fig hållande i denna wigtiga fråga. Det war en tidsålder då man wille lefwa och dö på ben tron, att jortens söndersivckning i mindre delar hotade med undergång od förstörelse, undergräfte odalmannamälftåns vet ech, leckande till ebetänkt ältenskap, framdlstrate proletärartad öfwerbefolkning, bwilken, i anseende till obesutenhet, skulle förswara om ej omöjliggöra grundffaltere nus utgående. Setlighet och tedbarhet stulle undergräfwas, och det fanns, med ett ord, ej något jort ifkt ondt, fom ide stulle uppfounna genom mera fria åferlas gar. Dessa hen ska farhågor, fostrade öm sewis af egennytta och inskrånkhet, inympades naturligtwis på riksdagarne, och teesas åstädningasått meddelude fig lika naturligt till ven andra statsmatten. En annan tid fom. Den ipckte fig fins na att siora nusstag woro begångna. Den (Er