Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1859, sida 2

Frankrife rustade fig til ett inbördes frig. Länge hade Kejsar Alexander warit en Napoleons trogne wän; men Rapoleons omåttliga cröfningslystnad behagade ide den Ryske Czaren, och han ingick derföre fred med Turkarna, fom han då befrigas de, och förband fig med Eagland, Swerige och regeringen i Spanien mot Frans männens Kejsare. Frankrike bragte blott Danmark på fin sida, och försökte förgaf was att få sluta fred med England. Napoleon torde wäl också ha trott att han ej behöfde några nya bundsförwandter; ty Holländare, Schweitzare, Tyskar, Jtalienare, Spaniorer och Portugisare följde Fransmännens segerrika örnar. J Maj månad 1812 drog han derföre ut ifrän Frankrife oc) hade i medlet af Juni mås nad hunnit till Polen med fin krigshär. Detta underkufwade folk emottog honom med hög enthusiasm och ställde sig Iifatedes under hang örnar, få att den Franfoffa bären nu utgjorde nåra en million. Men Ryfland bäfwade ej derföre utan får eröfraren lugnt sätta öfwer gränsen och rycka fram. Först wid Borodiuo in. wid Moskwa fom det d. 7 Sept. till en betydande träffning, fom kostade inalles