Åref till Hemmet. (Ur Dalpilen.) Brämn ten 27 Juli. Med Kål hör j a eder fråga bwarast Har han nu tagit u ågen? Bråmönm och Föran äro stadens förnämsta strömmings. fiskelägen, belägna 4 mul uti slårgärven; nen ywad har du der an sk. ffa? hör jog eder andra fråga, ech swåarar otvt nyfifens heten a:t jå fe någor för ung abdeles nytt, bar leckat ocg fu Farden gick få till, ott jag härom togen :räff ade en of mina hägst få gamia belanta hår i staden, en magister W., fom war piedikant derute, och öttrade ser Honom min önskan att få fe strömminge fiste bedrifwet i itor skala. J sår kt. 2 fom bon, jemte fin bror arofs handlaren, med propositionen att följa dem vit, som och siet de genast il. 3 med ängs båten Sundswan, som på fin Stockholn s-. resa grid hår förbi, der en båt läg cf til mötes och tog oss i land. På ångbåten befanno sig ett dussin Norrmån, folk af alla ilasser från Trondhjem och Åvanger, fladde på resa til Stockhola. Gammal personlig bekantskap med mina wärdar, sordom jemttändningar, förde oss snart iillsammans mellan stål och :u äng, få att här dief e:: lustigt lefwerue. Bland ess besann fig äswen den pensiononuegsiga jemtlandshefdingen, fom nu fer alltid lemnade vr ten, oc) honom egnades af hans fordna granne en afskedesalut ur en rad långhalsade mörsare. Litet politik kokade hår upp och wåra bröder förfåfrade att det gamla nativonalgrälet nu mera endast funnos qwar i titningestrifnarnas pennor, men icke fann den ringaste genllang hos den sansade delen af nattonen. Så når hade jag alömt den mårillgaste personen ombord, en åldrig sigur med en äkta läsaremine. Hun hade nu test hem oc för alliid tagit atsted af fin fådenebvgd Jemtlant: war stard på ålerfärd till sitt nya sädernerland Newvork, war granne med wår ungvomewän fru P., född L. Pi min fråga om hang vike, swarade han iskallt: Jog år missienär. Letsamt war att jag forst t eljte stunden fom merd bonem i samtal, iy fapten ropade siopp, fiskarbåten flög på wågorna fom en spån wid sit an, wi hope pade ned och nidade farwål, wiåktece mel lan wågorna en fund oc) woro sanart i land på Loröv, en utstjutande udde med en fror fiffarbo. Hår funnos i allmänhet si vgga bug, men det hela tentligen lilteett fåbodestäålle i wära slogar, med den föl nad att husen hår stodo rätt inwid bare andra i e tod efter stranten, alla wmide byggda med iymwiga fistbodar met fjöfis ban, båtar neranjer och starsa stensyllda limmerkistor derutom, till skrtd för for: men. Den förste som mötte oss i land war storfiskaren Petter Styf och han fig sannerligen oaftadt fin godmodiga min, de blöt ut. Slägten Etrf år annars of Zammal adel hår på platsen. Wi fame nantrafsade med flera hederämån af fås niljen od blond andra hang ölseriga far, n I0-åring, fom gic hår såsom en vumie, Mårlligi ar atrt fiskarer a sällan funna imma, och äntå år ra sällspnt att nå jon drunknar, oaftadt ett sådant yrle, der