2 ODorise gaf honom ett tecken att närma sig Therese. Och under det de bäda älskande med tärar i ögonen och med ett leende bakom tårarna betraktade hwarandra, sade Couie se med djup rörd stämma: — Mätte hon blifwa lyckig! Den gamle målaren blickade på henne med beundran. — Min dotter! mitt barn! mumlade han och räckte ät benne handen. Hon gaf honom fin! den war fall, fom is. Han kramade den länge. — Min gud! fade han, förlåt mig att hafwa twiflat på dygden. IX. Densamma ända till slutet. Tjugu år hade förflutit. Tjugu år, fom synes en ewighet i frame tiden oc) en dröm i det förflutna. Tjugu år, under hwilka twenne wigtiga och sorgliga händelser hade träffat Louises hjerta och fört oro i hennes lugse na och undergifna lif. Jag will tala om mäster Van Jvvauens burgs död oc om Rembrandts giftermål. Den gamle mälarens död inträffade