Pwarjehanda: Sändebref till herrarne fran om Frinos lin-egarinna. Rätt ofta ser man i tidningarna dels direfta, dels indirekta anmärkningar mot de stackars qwinnornas klädespersedlar, och serdeles mot hattar och krinoliner. Men, mine herrar, det bör också en gång bli er tur att mönstras, få se då om J tagen er båttre ut. Låt oss göra en liten jemförelse, och för att börja med början, så skola wi först förewisa Hatten. En karlhatt år ju ingen hatt, det år en upps och nedwänd bytta, som, för trång att gå ned öfwer den wärde egarens ansigte, fastnar på pannan och naden, och det är ej owanligt att fe pan nan rodna derunder, troligen derföre att hon ffråmg att bli betådt af ett få opa8fande ting. , Ar hatten swal om fommaren? Nej! — Ar han warm om wintern? Nej! — Ar han baqwäm att bära? Nej! Hwilfa äro då hang fördelar? Jo, art lemna fin egare något att tumma och wända på, då besagde egare under hatten ide har något fom förtjenar att bewaras; wware art skaffa fin egare en helsosam motton i bläswåder genom att springa efter hatten, eller en li ten treflig hufwudwärk en eller ett par das gar efteråt, sedan man i blästen måst neds pina hatten på hufwudet för att ej löpa fara att tappa den ena och förfola det ondro. Men wi skola fortsätta. Se hår något fom kallas frack, Waren få goda och fås gen, hwad år en frad? CEn frad, ja det