Therese betraktade Louise med miftros ende. — Mäster van Zvaanenburg är wan wid mina omsorger; Paul med fin artis stiska bekymmerslöshet fordrar dem äfwen: jag sjelf ... Hon wille säga, att hon sjef säg detta giftermål utan glädje, men hon kunde ic: fe få fram dessa ord; rösten fattades henne. — Jag har derföre uppgjort andra planer, Therese. Therese lossnade slillatigande til henne. — Dessa planer röra dig något. — Mig, Louife? — Dig, mitt barn! Om jag ide gif: ter mig med Saturnin, få fan ju du gif ta dig med honom ... — Systerl fyfter! fåg mig ide detta. Du fan komma mig att dö, utropade Therese och föll på knä framför systern. — Lugna dig, mitt barn, od) tro mina ord. Du fal blifwa Saturnins hustru. — Nej! nej! Jag skall ide emottaga ctt sädant offer! Du älskar Saturnin. Nej, syster, nej. Jag kan det icke. J detta ögonblick inkom van Jvaanen: burg med Saturnin.