skola betala dig hundrade floriner, ide en enda mindre; de ffola ide hafwa den om de göra men utan att pruta. Det finnes föpare och kännare i Hacg och wi skola begifwa oss til Haag. Men fe hår mär fier Brousmichs, fom jag uppdrar it att gå och bemta Euftache Massarks swar. — Nå wäl? — Nå wäl! swarade Brousmiche iwekande. — Men tala då, tala högt; hwarföre denna hemlighetssullhet? hela werlden wet hwarifrån den kommer. T la, tala fort. — Den fördömde Massark förssår fis ide mer derpå än suggan på wäderqmwars nen, swarade Brousmiche, han wägrar att ge hundrade floriner, — Och huru mycket djuder ban? frå gade van Zvaanenburg föraliligt. Brousmiche wille luta fig til målaren öra. — Tala högt; hwod bjuder dig Mads sark? — Jntet. Han will icke hafwa den för intet. Det år hans egna ord. (Forts.)