Norrländska Korrespondenten – 21 september 1859, sida 3

Therese gret. VII. Louise. Twenne skolor delade då för tiden mås larfonsten och de hafwa rättan alltid dee lat den; idealets och reallttetens. Anhängarne af den försa wille blott rena och fullkomliga former; de andra frambringade föremålen fåfom de sago dem: med sanning, utan smicker. Mäster Jocob van Zvaanenburg hörs de till den fiftnåmnde ffolan; till den fans na noturens, fådan den wisar fia för sorgsna oc illusionen beröfwade själar; den sublima naturens, sädan den wisor fig i werkligheten, utan äterspeglingarna från en leende od; himmelsk indillningokraft. Den återgaf icke walda former, ide en klar, annomskinlig himmel, ide tråd, hwilkas blad återkastade ljusets fargslif tande strålar; nej, för detta frossade Hhjere ta fordrades det sorgsna och dystra inre af en krog, drinfare, glömmande lifwet under rusets förfärande fröjder eler oc Flanderns gråa himmel, def falla regn, dess smutsiga wägar oc der nögon fattig stackare, som skalfde af köld och lnappam kunde gå. (Foris.)