na forsserande färd, som till största delen måst ske till fots, har wäckt förundran, äfwensom hang utmärkta nedlåtande och intagande fått att wara, lifwat till kärlek och wördnad, och hwar och en, som med honom haft tillfälle samtala, har intagits af en hoppfull glädje öfwer att hafwa erhållit en få ädel och blott för det enffilde tas och allmännas wål ömmande ftyreds man, hwilfen försakar all beqwämlighet, riskerat hälsa och tif, för att winna fåns nedom om sitt anförtrodda widsträckta lång särskildta omständigheter och allmän na behof, och, man har skäl hoppas, att bang tröttsamma fjät äfwen för Lappmarken skola, i sinom tid, bära wålfignels serila frukter. — Tidningen Norden som utgifwes i Luleå berättar följande åfmwentyrliga tills dragelse: För några få weckor sedan omnämnde wi ott hr kapten Petterson utefter Luleå oh Piteå elfwar anställt astronomiska obserwationer och på grund af dessa fom mer att gifwa kartan öfwer lappmarkerna i detta lån ett annat och rigtigare utfeens de, än hittils warit fallet. Ester en tour uppefter Kalir elf till Törändö för samma ändamål åtetkom hr P., jemte löjtnant Widmatf, fom warit honom följuklig på den wetenskapliga resan, nästlidne lördag till Luleå. — Wi begagna of härwid af tilfållet att omtala ett äfwentyr fom de hade att genomgå på återfärden utför Kalir elf, emedan det år farakteritiföt för orten. — Af ala wattendrag i lånet är Kalir elf det på forssar och fall rikaste. Utför denna elf färdades under förliden wecka hr P. och W. efter afslutade obferwationer. Femton forsar woro redan tydligt passerade men nu förestodo dem den betydligaste och wäldsammaste: Sarkost. Siyrmannen tillsporde dem, om de wille gå i land och till sots tillryggalägga wå gen förbi denna forss men då han derjem te förklarade, att de wisserligen skulle bli wåta, men att båten war stor nog, så att ingen fara wore förhanden, twekade de icke att fortsätta färden såsom de börjat dens samma, synnerligast fom deras styrman år ansedd för den skickligaste på hela elf wen och af denna orsak äfwen hade när den styra den båt, på bhwilfen n. w. fo nungen för ett är sedan färdades utför , några forsfar i samma elf. Trenne rods dare sätta båten i gång. Snart fattar honom strömmen; han tilar haftigt framåt; inom några ögondlick är tan wid det ftöre sta af de tre fall, fom bilda Sarfoftfordsen. Detta fal nedstörtar nåftan lodrätt minst en famn. Med swindlande fart föras de resande mot detsamma. Båten år nu der; han stupar utför forssen, nästan bedöfwar dem, skummet bildar ett duggregn öfwer dem och wåldsamma wägor hwälfwa fig öfwer båten och nedröra honom. De resande fe fia dragas ned mot det stenhöljda djupet. Af båten synes intet. Då kasta de sig i den berufande fors: sen och simma mot ena stranden, under Det de med förtwiflad hastighet föras ut före. Kapten Petterson år inswept i en stor och tjock resschal, fom till en stor del fångflar hang armar; han har defutom i