medwetande, hjelpte honom opp i häsen och forsatte fin wäg till fots. Mäster van Zvaanenburg, fom fatt ett stycke derifrän wid foten af ett-tråd, fåg bela detta upvtråde och finde för första gången på länge en tår fufta sitt öga. Öån reste fig opp, närmade fig til den unga flickan och ställde til benne några ord. Louise swarade öppenhjertadt och swåningom framställde bon orsaferna od Ändamålet med fin resa. Wid detta förtroende mörknade van Zvaanenburgs ansiate och faftande en strång blick vå Paul, fnep den gamle mås laren ihop fina tänder. En qwarts timma passerade de refans de förbi en smedja, fom kastade ett rödt och lysande sken öfwer smedernas bruna anleten. Barnet hejdade sig twärt och utropade med hänryckning: — D! Louise! Se hwilka beundrande wärda ljus effekterl — San du aftedna denna feen? frågoe de med en misstrogen tom den tyftlåtne resanden. Forts.