Norrländska Korrespondenten – 14 september 1859, sida 2

ders tid; ty det gifwes sorger, fom sakna tårar. Hans moder war död. Man trodde att Jacob hade blifwit wansinnig; ty under ett halst års tid hängs de han in fig i moderns rum och wille ide fe någon menniska. En gammalt tjes narinna fom och nedsatte mat på rum mets tröskel. Understundom qwarblef den der hela dagar utan att den blifwit wids rörd. En morgon lemnade Jacob Ivaanens burg huset och gick för av bedja på mos derns graf; sedan, efter en lång och brins nande bön, gick han och köpte pensel, färs ger oc duk och stängde åter in fig i buset. Ingen i hela staden igenkände i denna oleka, utmärglade sträfwa warelse den unge mannen med djerfwa gången och eld blicken, emot hsilka alla unga flickor has de smälett. Jacob, beswiken i sin tro på ömhet, ville hett och hallet egna fig åt konsten; men konsten försmådde en fjäl, fom först öfwerlemnade fig åt den efter att hafwa blifwit tillbakastött i en annan dess lidelse, eller snarare denna andra li delse hade för mycket förtorkat och bräckt Jocobs själ för att konsten stlulle funna