Norrländska Korrespondenten – 14 september 1859, sida 1

nat på den sista tiden, och äfwen frän andra håll låter det som om någon sanning skulle ligga till grund för ryktet härom. Så berättas det från Petersburg, att England, Breus: fen, Ryssland och Sardinien skola ofwerenskommit att, efter afgöranz det af de specielt öfterrikiff-italienffa frågorna på konferensen i Zörich, pä en europeisk kongress afgora alla swäfwande europeiska frågor, och fås ledes icke blott den italienjka. Från Wien förmäles det äfwen, att vå sista tiden utomordentliga anfträngs ningar gjorts af England och Ryfs land för att få en dyvlik kongress till ftånd. Schweis. Från Vern berättas den 4 dens nes, att man bar att motfe ett nytt möte mellan Frankrikes och Ofterz rikes kejsare uti någon febwenijf stad. Frän Härvid förmales den 2 den: nes, att de tre makternas fullmäftige sammanträdt den 4 samt derwid vfööelagt om ltambersiska arändreas leringen samt ätskiljandet af den borz gerliga och den kyrkliga jurisdiktivz nen. Denna konferens skall dock ej warit bewistad af de fullmäktige ar första rangen, utan blott utaf dem af andra rangen, hrr Bonnewille, Meysenberg och Jocteau, emedan hr Bourqueney misslyckats i fina bemös danden att ästadkomma en gemenz fam öfwerläggning af alla tre ftaz ternas fullmaktige utaf första rangen. Italien. Frän Bologna förmäles, att uti nationalforsamlingen blifwit wäckt en motion, hwaruti förklaras, att Romagnas inwåänare icke mera wil ja weta af päfwens werldsliga ftys relse. Folkets omröstning rörande unioz nen med Sardinien hade i Parma utfallit fålunda, att 63,303 röfter afgifwits för, men endast 606 rös ster emot föreningen. Päfwens sjukdom wäcker i Kyrs kostaten stort uprseende. Hans nes dre extremiteter aro angripna af ett ondt, fom synes antaga en betänt: lig wändning. Båda fötterna äre I ftarEt uppswallda, och de får, fom öppnat fig, anses ej funna läkas, utan måste hållas öppna. SÅ bör: jade äfwen hans företrådares, Gre: gorius XVI:s sjukdom. Som Pius IX lifwal har ftarfare Eroppsfonfti: tution än Gregorius, anses har funna länge nog motstä den täran: de sjukdomen. I anfeende till påf: wens lidande är han mycket otil gänglig och wisar isynnerhet stor