ö Då fru Gerretz lefde dracks detta win blott om söndagarna. — Min far! anmärkte Louise modigt men likwäl med en röst fom darrade, det är ide söndag i dag. Herr Gerretz kastade vå henne en af dessa uttrycklösa blickar få wanliga hos dem som öfwerlemnat sig ät dryckenskap. Derefter fattade han ånyo den flora ölkannan och slog i åt fig ett glas. Slutligen Reg han upp från bordet och tog längsamt wägen åt qwarnen liksom han förut war wan att göra; undergif: wen att läta fig i ledband förag af dottern säsom han blifwit förd af modern. Då Loufe hade dukat af bordet kallade hon på Paul, fattade hans händer emellan fina och fade; — Paull hör mig, ty du är få gammal att du fan förstå mig, Jag wet huru godt Ditt hjerta är; dessutom är du ide ett wanligt barn och sorgen mognar förs ständet. — Tala, fofter! swarade Paul och få. stade fina flora swarta ögon på Louise. — NÅ wäll återtog bon, jag skall slraxt af Wåt far Hegära att få frida dig til