Norrländska Korrespondenten – 7 september 1859, sida 2

dra ditt lif, Jacob; när man en gång har förlorat wanan wid arbete, återfår man. den aldrig. Och lifwäl kän du icke låta wår lilla förmögenhet skingras od wisa dig inför gud wid din sista timma med en sådan fläck på ditt ämne. Du mäste sälja wåra qwarnar och wärt upplag och söka att å penningarna derför vå ett fördelakligt och framför allt säkert fått placerade. Louises fadder år en flof och forständig man, hwars råd funna wara dig i denna sak af mycken nytta. Hwad Paul beträffar, mäste du afsså ifrån att wilja göra honom til lagkarl. Han tycfes ba smak för ritning, och målarkonsten, har man sagt mig, indringar mycket, om man i den lyckas; och dessutom njuter den anseende. Du wille endast göra din son till lagfart, för att hafwa någon, fom ide war handlande, fom wi; nå mäll lät hor nom i siället för profurator blifwa målas re; bin faderliga stolthet skall icke lida når got derpå. Motsä:t dig ide Pauls kallel fe; jag känner hang karakter; reta Honom wore att förlora bonom. Låt mig igraf men få medföra detta löfte och jag skall förlåta och wålsigna Dig. Hon stlräckte banden åt fin man.