Rembrandts Syster. Af Berthoud. (Forts. fr. föreg. N:o) — Jocob! sade bon med mycken ans gnrängning, betrafta mig, Jacob! derrafta den, fom för femton år sedan af färs lef gifte sig med dis. Betrafta den, fom sedan femton år tillbaka har ar dig lidit al möjlig smärta. Betrakta henne, Jacob. ty snart skall bon dö. Jacob wände bort bufwudet oh tog den sjufes hand. — Jag tommer ait dö, Jacob! Hwad skall då blifwa af den lilla summa, som jag i hemgift medförd: och som jag ger nom omtanka något öka:? Du bar före lorat wanan att ardeta, du fan ide mee ra allwarligt egna dig åt något. En oupp: hörlig tiusyn bar smäningom gjort oss wålmaende; då denna tidson upphör, stall mårt wålstånd snart uppböra. Jacob drog en djup suck, som witinade mer om otålighet, än om safnad. — TLu stad fåfängt lofwa mig aitäns