Norrländska Korrespondenten – 3 september 1859, sida 3

— God afton, hustru! buru mår du? sade ban. Och utan att afwafta swar, fortsatte ban: — Det har warit så satans warmt i dag, men det bar lif eäf ej beröfwat mig aptiten. Ar q välls narden färdig, Du stru? Louise flod orörlig och hörde dessa ord med djuv sorg. Fru Gerretz knäppte ibov fina bänder öfwer sina fnån, liksom för att bewäpna sig med all den undernifwenhet, fom fanns inom henne. — Om den ide år det, få skynda med den, återtog denne man om gick med fos ra fleg i rumiaet, utan att besinna, att bullret af hang jernskällade klackar emot golfwet smärtade utomordentligt den fiuka. Qwällswarden serverades; han åt läns ae med mycken glugfbet och bejdade fig blott understundom för att med öl fylla ett owantint fort gias. Då ban flutit, Lgiorde frö Gerretz tege fen åt Louise att aflisena fig. Den uns ga flickan lydde.