— Jag yar gjort, utropade den lilla gossen häftigt, jag bar gjort att jag ide mer will lära mig latin; jag begriper det ide och det träkar mig till döds. Jag skulle mer tyda om att, fom mamma, fåls ja mjöl, jag skulle mer tyda om att wara hwit från topp til tå, ån att lära mig: träfiga ord. Jag fick en örfil i gär, jag fid en i morse oh fall få en i morgon, fortsatte ban med beslutsamhet, ty jag will icke lära mig latin. — Du will då att jag skall dö af sorg, Paul! du fer hur sjuk jag är och huru ditt uppförande ökar mina lidanden. Barnet kastade fig i modrens armar och dolde sitt anfigte i hennes sköte: ty det aret mycket. — Förlåt! o, förlåt! mammal men du fer, att jag ide fan lära latin. Jag får fer fäfängt mina ögon på boken, tv jag tänfer, oaktadt alla mina bemödanden på annat, och då jag i min ordning blir tillfrågad af skolmästaren, wet jag ide hywad jag skall swara. Mamma! om du alltid will blifwa nöjd med din lilla Paul, om du will att han icke skall förorsaka dig några forger, låt honom få kommo i mäster van Zvaanenburgs atelier, oc