Norrländska Korrespondenten – 3 september 1859, sida 2

ii.. Den lilla stälmungen höll sig tyst med tid hälften nedslagna ögon och ena hans den under förflädet. — Du swarar ide. Har man warit missnöjd med dig? Hastigt framtog Fransiska undan förs klädet oc swångde i luften em wacker bild of hennes skyddspatron. — Sel mamma! se! hwad mästarn gif wit mig till belöning för det at: jag ... Modern gaf benne icke tid att fullfölja, ty hon qwäfde under tyssar hennes sista ord. — Och Pauw? frågade modern efter denna alädjevtrring och under det Frans siska lagade i ordning fin krage, fom fommit nägot t oordning, och Paul? skall ban aldrig wisa mig någon belöning för fin Mit? Den lila gossen wånde fig bort med en forgfen och missnöjd uppson. — Banna honom ide, mammo! fade den äldya systern, ty han är ledsen öfe wer det fom han gjort och han har tfofe wat mig ett aldrig göra få mer. — Hwad har Hun då gjort i Dag, Louise? vouise twefade att swara.