ÖDerifos hand och lade ben i hang. i — Det war mia fonnnas fifa önskan, fade baronessan, med rörelse. Gud wålsigne eder, mina born! Med häftighet kramade han denälska. des Hand, fom bon förde Hu fina läppår. Han fånaer att någor ur bennes bond faller I band. Hon undandr ger sakia sin. — Öwad år det bår? utropade han ... En majorsjumatt ... WHiflanet fe ofort bang stoft, urbram ban med banföretse. Wär säallbet dlifwer ett skönt mun: ne af oen eflidne äfskade lonungen. —