Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1859, sida 3

fromma mera för socknemännen sjelfwe, ån för De redan i behörig tid afspisade fattig hjonen, affordra pastor nåra Ufa mycket å nyo, eller huruwida ide, ä andra sidan, pastor, efter upplommen fråga om Det res dan erlagdas förmenta otillvådugbhet, baft, såsom löntagare, mera fog för vrfanda uppå frågans afgörande etter endast den sednare grunden, eller endast medeljt samtliga pastorslönens och derutinnan jemwål prestborpsrevenuens evalvering HU det enda hemmantal, för hwnuft han ratteligen fun nat wara afgäldsslolrig till fatrigwärden, — såsom oc hela en pastots sk.mistyldig her till Kongl Maj:t och kronan lilaledes för både prestdofd och den öfriga lönen endast efter lönebewiuning utgöres. Derwid må nu oc gerna, äfwen å fwvar randens sida, medgifwas, såsom antaglig grundsats i allmänhet, att lika wål en pastor eller annan löntagare, fom en hands lande eller fabrifsidfare, såwida de nemligen tillika äro bland socknens hemmansinnehafware, wål måtte funna, efter wars dera alternativet, på samma gårg debiterag både för hemmanen efter hemmantal, och för lön eller infomft efter derå lipande bewillning, äfwensom detfomma gerna må gålla om rösträtt i allmänhet wid föcfenstämma — ehuru wisserligen, förme delst de nya rörliga bewillningsrosterna, i sockenstämmans gamla grundwal blifwit inledd en stark omhwalfmng af den forna enda röstråtten efter det jordfasta hemmantalet. Men sådant ooktadt, bör wal dermed ändå icke wara giswet, att samma de båda alternativernas, hemmantalets och bewillningens, förenbarhet, ehuru tilåmplig i allmänhet för sådane bewillningeskyl dige, fom tillifa äro hemmansinnehajwa re, derföre åswen måste funna tillämpas i vet särstildta faller, då frägan gäller den bewillnings skoldige innehafwaren af ett prestbord. Ty detta, sastän med åsatt och dock statteftitt eler blott nominelt hems mantal, måste oc derfore wara något an: nat, ån den weriligen skattskyldiga exgens dom, fom i pastors eller annans hand år personligen ärftlig. Det år ett andeligt frålse of prwilegimatur, ät den andelige embetsmannen, ej åt den enskilta personen, upplåtet säåsom hans först nödiga lonmgsoch underhållsformån, och sjelfwa dif; hemmantal, af gammalt affordt i särstild jordedokstolumm ), fan derföre ide betyda ) Wäl blefwo neml., år 1686, då al rikets jord inregistrerades, jemwål dåwar rande prekgårdar för första gången ifronans jordebäcker införde, men oc på fame ma gång i särskild kolumm under titel of Beftlihe afförda, emedan de ide woro kronans eller under skatten. Och fastän desamma seran efter 1718, til jordeböckernas förenkling, började iföras i kronokolumnen, blef doc, oberäknadt prest. Pri vil. d. 16 Okt. 1723, äfwen genom Res. på Prest. Besw. d. 7 Juli 1752 8 10, samt på Allm. Besw. d. 29 Nov. 1756 Ss 79 den konungaförsäkran afgifwen, att, daftadt jordebokens nya indelning, ändock prefigårdarna ide fule ombyta den na: tur, fom dem i detas egenstap af ande: ligt frälse tillkommer. ALWL2öktz:::::. TT