på stolen. Stora swettdroppar drövo uts för hans panna och kinder. — Hwad är det? frågade konungen. — Jngenting, ers majestät, ingenting. Nu steg han upp, för att gå. — Har assessorn få brådtom? . . Waälkommen snart äter. — Ers majestät kommer förr till mig än jag tid honom, Gud ware med ers majestärl IX. Morgonen den 30 November, första Arventssöndagen, steg konungen tidigt upp. Wi tilläta oss äfwen nu, att pejla på djupet af denna flora själ. — Hade siaren rätt? sade han. Är detta min sista dag. Ske ditt behag, til lade han undergifwet, föll på fnä och bad. Omwad bad fan om? Jo, såkert om en förlängd lifstid, om helsa och krafter att kunva fullborda det påbegynta werket . .. och att sedan få hela de sär, fom de låns ga krigen öppnat i fäderneslandets hjerta. För några dagar sedan hade konungen genom intagandet af skansen Gyldenlöve, der han sjelf hjelpt till att uppresa fiorms stegarna, kommit målet något närmare. Sedan han i bönen utandats allt, hwad