Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1859, sida 2

— Man har ju ingen anledning oit misstänka dem, återtog konungen. — Kan wål wara, att andra ej ha det, men jag har det, swarade Sweden: borg. — Det kostar på mig, fade Carl, med en hos honom owanligt wänlig ton, att ide funna ätsyda assessorns warning. Men af dessa personer anser jag mig hafwa stor nytta och kan derför ej skilja mig wid dem. — BHar icke ers majeståt läst i deras ögon? — Nej, menniskoansigtet år en bok, fom jag föga har läst uti; boksläfwerna der synas mig otydliga, och jag tror att det är blott ett öga, det allseende ögat, fom förstär att utgrunda detsamma. — Men jag warnar ers majestät för den trettionde November, och en förnäm man har i lägret yttrat, underbart nog ... ban teg ett ögonblick . . . fall jag säga, ywad han yttrat? — Jal swarade konungen. — Att fonung Carl XII:s dödsdag in faller den 30 nästkommande November. Mot fin wilja studsade konungen och såg på siaren.