Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1859, sida 2

— God afton, min bässa assessor, hel fade konungen; jag må wara i Sot holms flost eller i en brädhydda, nära Fredrifstens fäftning, är asfesjoru mig alltid en wälfommen gäst. Konungen erbjöd siaren plats. — Tackar, ers majestät, fade Swe: denborg, bugande fig; nu kommer jag i ett ärende, för ywilket ywar och en af. ers majestäts öfriga underfirer skulle bäfs wa ... men ide jag ... jag kommer, för att . . . warna ... — Lika mycket; jag lyssnar till wars ningen, swarade konungen. — Ers majestät bar iwänne farliga . han lade stark wigt på ordet ... personer i fin omgifning ... iwänne utlänningar, tvänne fransmän. — Assessorn menar utan twifwel Megrt och Siquier? — Alldeles. Jag skulle tillräda ers majestät, att förafsteda dem bägge två. — Hwarför sä, min bäste assessor? — Ty de äro twänne lejda ... af fienden lejda spioner ... fom syfta ät ers majestäts . . . lif. — Hwart enda ord war få doft, som klangen i en metalkklocka.