Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1859, sida 3

cc— —— —)j qwinna år afwozt Härd mot mit: barn, blir bon aldrig hennes fonbufru. Det har jag noss skrifrligen sagt henne, äfven fom att jag, evusu blotiställande mig för bennes missnöje, äm ar genom min huftru besörja hennes fond belsoward, dock har jag edeligen försäkrat att ide min dorer skal under tiden iråda i bang rum eter wisa fig för hans ögon ... ett medel wer jag lifwäl, hwarigenom bon skulle blifma like böjd för detta giftermål, fom det nu år henne morbjudande. Jag har förnummit att boronesson Ankarsköld, liksom många qwinnor, bar sior wördnad för ers ma iestät ... Cori XII batar qwinnofönet, men det beundrar hogom. ö ooo UIdan att bestämdt gisja rtill din mes ning, lofwar jag dock ort för din ful blan, ba mig i detta. Nar Norrige blir taget, ej förr, säger jag dig, skall jar med någ ra egenbändiga rader, (fom jag ämnar lemna bennes bror,) fäga benne, att fadren til den dotter, fom bon anser för ringa för fin fon, kunde få bwad titlar och wårdigheter, ban bepagade, men till lika ott har förfmår dem alla för den att wara oc fallas fin konunge mån. — Mera behöfwes ide, swarade Sto man, Ers majeståt har rätdat min son ... ers majeftår bereder nu också min dotters sållhet. (Foris.)