rättade derefter jordfästningen, dertill de båda biskoparne framgafwo jord och skofwel. Samtidigt gaf artilleriet, fl. 3, 104, den k. begrafningssaluten, 84 skott i fyra oms gångar, ulsammans 336 ssott, omwerlan de från batterierna wid nya Kungaholma bron och å Skeppsholmen. Åda, fom beledfagat det kongl. lifet till gtinhwalfwet, ätergingo nu at fina plate fer. När konungen oh prinsarne åter? nedsatt fig, framträdde etfebiskopeu, om gifwen af de hvå biskoparne, ofmerhospreciinten och pastor prim arius, framfor fö tasasken och läste ben mid begrafningar ; wanliga bönen samt derefter walsignelsen. Med assjungandet af 3:dje versen ar psalmen n:t 496: Fefu! mig din ankosost glåder e. samt sorgausik afslöts akten. Processionen uttrådde derpå ur kyrkan oc återwande till slottet. Ringningen började äter kl. I 4. Wådret har hela dagen warii mulet oh hotar med regn. Endast wid middagen fig man några ljusffymtar af solen. Nå got regu har dock ej fallit. De flesta buttier och bodar ha under den tid begrafningsatten upptog warit ö stängda. Factygen i hamnen ha flaggat på half stång. (Aftoabl.) Hwarjehanda: Tidens tecken. Om detienten åker, fi är det ett tecen — att husbonden nart får gå till fois. Om en wader yngling smefer en mor, så ar det ett tecken — alt ban snart will smeka dottren. Om en flicka har många älskare, få år det ett tecken — att hon aldrig far en man. Om en stor man dör af hunger, så är det ett tecken — att man ejtet hans dod snart förangaltar en festmältid. Om en sjuk ep kalluc nagon läfare, få åt det ett tecken — att han will lefwa längre. — En dam skrifwer från Paris, att hets tan derstades warit sa tryckande under förra weckan, art der war omejligt bata någon hemlighet längre an en halftmma. — Hwena har den bäfta magen? Aut tionisten, w han lefwer af harmmåarslug. — Homoopathisktt medd mot den fwåra tiden dagligen hwarje stund swart arbete. — Honta lärda blifwa ohuldast behandlade? Lafarne, ty man råder uttuns gan åt dem. — Swenska regenters walsprak. Gu: staf den Forstes:Af. Gud år all makt. Git den Fjortondes: Gud ger ät den han will. Johan den Tredjes: Gud år wåt befiyddare. Sigismunds: För tolt och rätt 7 Carl den Niondes: Gud ar min tröjt. Gustaf den Andre Adoljs: Ära wate den Högste, en tilflyft för de fina Christinas: IYBerldens fralsare, fralsa oss. Carl den Elftee: Hos Jehova mit ode, ban stall göra det. Carl den Tolftes: Herren har blifwit min beskoddare. Ulrila Eleonoras: Gud mitt lhopp, Fredrik den Förstes, lika med fin gemåls. Apdolf redrifs: Allmänt waål, murmwål Gu i staf den Tiedjes: Fåderneslander. Gu——— —Tn—