— Ja, med giådje och tacksamhet mot försynen erkänner jag det ... men en af bem, fom i ej obetydlig mån bidragit till affärens utgäng är baron Anfare sköld ... — Ankarsköld ... det fägnar mig att höra ... år han sårad? — Jla särad. — Det år wäl ei forligt för lifwet? — Jng hoppas ännu det bära. — Sr han på sjukbuset? — Ännu ... men jag har tänkt öfe werföra honom till swenska gränsen till mit hus, ywarest min huru blir i tills fälle att wårda honom. Jag har för ett par dagar sedan nödgats föra min hustru och dotter till wärt hem i trakten af Strömnad. Jag wågade ej behålla dem längre wid Fredrikshall; man emotiser snart belägringen af fladen ... od då war det tid att aflägöna qwinnorna. — Siockman, sade konungen, jag får i stor stuid hos dig ... begär något af mig ... fan fog, få skall jag gifwa dig det. — Ja, swarade Stockman, efter någon besinning, jag har något att begära af hans majestät, icke som en belöning, ty