Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1859, sida 2

tif, om man tager tankens lif i byräkning, mera röretse än i de största palatser. Hår motteg konuagen fina förtrognaste måne ner och äfwen dem, af b rilka han irode de sig til utförandet of fina jänteplaner funna ega bjelp och siöd. Till detta ändamål hod den också öppen för twänne fransmän, ingenior Megret och general: adjutan:en Siquier, båda skidliga i sor tififa ionen. Men tessförinnan insäg sonungen nöd wänctabeten af att fördrifwa fienden från Jdefjorden och, til följe deraf, befallde ban Ofmerfiolöjtnant Stockhmen att med flottiijen, bemannad med grenadierer, les verera siendtliga eskadern batalj. J dagningen borjade siriden. Under det att elden mar hetaft på båda sidor, säg Stockwan, klockan 10 försiddogen, en slupaglida fram på fjorden, och snari skönjde ban att det war konungen, fom fatt i densamma. Stuven hann snart land. Carl gick ombord oc begaf sig di relte til Stockman. — Jag fer, fare fonungen, att det förundrar dig att finna mig här, men något afgörsnde fieg måne tage-e; sla genast generel mord ech anwancera tl änning.