q winna blifwit född, antingen med poetiska eller artissiska anlag, bade hon otwifs mwelaftigt bedt Honom om fina ingifmel fer, om fina bilder, fom barnet beder fås dren eller modren om en leksaf. Wi förirra oss från wårt ämne; kanske giorde wi bäst att utstryka dessa triwiala reflexioner, men de må stå under det wi ödmjukt bedja wära läsare tillgifwa oss desamma. VE. Men Henrika drömde ide endast om konung Carl; den drömmen började blef na för en annan, fom intagit dess fålle; det hade naturligtwis alltid warit ett stort swalg mellan benne och det furstliga idealet; bonom hade hon sett upp till, fom till ett bögre wäsende, hwars förwånande egenstaper wäckte bennes beundran. Hon hade i fin barnsliga enthusiasm sagt, att bon aldrig gifte fig, såwida bon ei finge fe en motswarighet till Carl XII; oc nu hade hon fett en person, hwars ottre egde en ofwerraskande ufhet med konungen. Henrika, fom aldrig i sitt lif läst någon roman, började dod att nu nåästan ofrimil