Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1859, sida 2

0 ..?—y40 d mA AEAEKAKAEKEWmAK VR något dostert minne bos honom infunnit fig på besök. Slutligen fade han: — Ankarsköld! Berätta mig ordagrannt bwad som förefallit emellan kapten TFF och hans löjtnant. Enfelt oc sanningsenligt, utan kommentarier och reflerioner, berättade baron Ankarsköld tilldragelsen. — Du lofwar ju att förtiga hwad fom förefallit? frågade konungen. — Ja, eders majestät, på ära och tro. — Om Sweder återställes till helsan, måste han afgifwa samma heliga löfte. Nu wände sig konungen till de bäda antagonisterne. — Wid det franska hofwet bade en fås dan förbrytelse, fom Tåks betraktats urs gefär som ett myggstygn; men Carl XII dömer annorlunda; han önskade att bland sina frigare finna sedlighet och heder, ett ord, som han ger en längre utsträckning ån mången tager detsamma, och borde hans eget efterdöme tjena dem till föres syn. J mitt hjerta frikänner jag Stod man, anklagar TFF ohm förlåter båda. Räden nu hwarandra händerna, här i eder konungs närmare, TF twekade.