felt, är särdeles beswärlig utof sig, men huru det år, rinner det win, of bedäs, lättare ned i deras frånmaro, oc till föl. fe deraf halfa orden oc lättara utför läp: varna ... de små Norrska flickorna äro förbannadt näpna ... ide få klumpiga, fom de Swensta . . ditt omdöme Stod man? — Jag förflår, inföll Stälhandske, det är ej wärdt, bror Henrik, att genom durds slåg fila orden, fom talas. Stockman steg upp od, utan att yttra ett ocd, sköt han stolen åt wäggen samt öppnade dörren, för att gå, då ban höll vå att stöta på fänrif Liebhardt, fom i fame ma minut inträdde. — Hwart tar du wägen? frågade Liedhardt. — Det kan ej röra dig, swarade Stockman och slog häftigt igen dörren. — Men hwad går år Stodman? undra: de Liebhardt. — Han har en arkebusering i perspektiv, swarade Stälhandske. Kapten lärer hafwa yttrat fig något fritt om hans fy: ster. Det unga blodet sjöd öfwer... ni weten att Henrik Stockman år arg, fom fon. Man pässär att han til och med