Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1859, sida 2

Carl XII:s utseende och Cerl XII:s finne: lag. III. Några dagar sednare sutto flere unga officerare omkring ett borg på ett wärdshus wid Fredriksholl. Att winerna och rätterna ej woro sädana, som sednare tider haft och ha att bjuda pi, funna vo: taga för afgjoret, men wi wåga tro att grundtonen i menniskolynnet har warit och är, med fa förandringar, i alla tider densamma. Ingen upvassare war närwarande; man låt faten gå från mån till man och den fribet, fom för tillfället herrskade, war liksom en profetia om den, fom nå gra decennier sednare skulle gora fig gållande bland Sweriges ungdom. Man har hår hjertat på läpparna. — Mig systr art se nar krigets askor i norden skola tystnu, inföll löjtnant Ståls handske. ö — Di hela Skandinavien lyder under en spira, swarade Sabelfelt. — Hwem llulle hålla spiran i hand, menar du? Fredrik eller Carl? fragade den förjinåmnde. — Mar herrarna waru lika länge med,