Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1859, sida 2

leende, den unge mannen, i det han fylls de och tömde ett glas. — Bravo, swarade Sabelfelt och fylde vå nytt hans glas. Ala glad fylldes och tömdes sedan i ett andedrag. — Jag wet ej, buru det år, fade Ans karstöld, dystert, men mig anar ert forgs ligt slut på leken. — Ja, för Danskarna, swarade Sabelfelt. — SÅ menade jag ide, återtog den förre. J förbigående skola wi kasta en blid på baron Ankarsköld. Han war omkring trettiostalet och hade, tad ware de fåne diga fri avancerat till fapiten mid Cissdosgs Tegemente. Filip Ankarsköld war rygtbar för sin, i afseende på utfeens det, owanliga likhet med Carl XII samt för fin stränga hederskänsla, fina rena seder, och fin i krigstjensten omanliga frid lighet. Major Stapelmohr oc Ankarsköld lem nade snart rummet och wåra tre unga subalternofficerare befunno fig allena. — Den hederliga majoren, lifa litet fom baron Ankarflöld, yttrade fig Sabele