straherad. Säg mig till exempel hwar vröja edra tankar nu? Lärwid kastade Deln en talande blick vå den äldre mäns nen; hans segrande fmålöje förwanlades dock snart i ett enahanda ansigtsuttryck som wännens. Nosa swarade nemligen med en swärmisk blick: Kalewalan, kaakahilla, ja, void den finsta nationaldiftens höga skönbeter, hos Wåinäwöinen, Lemminkainen, Kullerwo, Jlmarien; — jag föredrager Kalewala wida wågnar framför ala andra nationere a onalsånger. Kalewala år min md. 235 sanning, mina berrar, började hofs rådet, mina döttrar äro något, fanffe något öfwerspända i sitt tycke, den ena för swenst, den andra för finsk poesi. Men jag tror att — 3otrvesfe för litteratur är en hög pryds nad hos det täcka fönet, ofbröt Ahlrorh, fom hemtat fig något, åfmwen jag laser gerna poefi. Dåh er åssllingspoct är? utropade Lina. AÅhlroth befann fig i ej ringa förlägens bet. Fransa, utbrast han slutligen.