Norrländska Korrespondenten – 27 juli 1859, sida 3

0 —7— A2 swärt: men det lif en flicka i lockliga ytt. re forbållande genomlefwer emellan sitt femtonde och adertonde år, det är rentaf ett himmeiskt lif, en idealiskt skön tillwaro. Jnga sorger, ty bwilka sorger funs de nedtroca en ung flickas sprittande bjers ta; inga bekymmer — ty lifwet od afla de elementer, hwaraf det bestär för en tärna wid dessa är, äro blott der för att njutae: kärlet till hemmet och föräldrar, wånskap, finne för naturskönhet oc konst, musif, danser och nägon, någongång en liten ömmare wibrering af det skära bjers tats klart klingande, harmoniska sirängar — bwilfa blomstervyer i bredd med mans nens utwecklingaveriod! Hår doft och löjen och biertat lilt en smäningom wid firå larnes wärme of lifwets uppgående sol i blyg, behagfull fägring sig utwedlande rosenlnopp — der brand och lågor, tif mel och hån och bjertats barnsliga tro i sirid med werldens falla werklighet. To det kånnes kallt när morgonrortnadens sirålar siingra nattens dimmor; den swaga menniskan ryser wid denna ljusets fe gerrika lamp, liksom bon ryser då i deg bieria rödens engel siäömmer möte men lifwet, sin lekande brud. J lifwets och