ögonhåren, werlade blott wid nämnandet af berrarne Ablroths och Deläns namn en af dessa blickar, obegripliga för alla andra menniskor ån unga flickor, obegrips liga och aldrig förklarade ett sannstyldigt, bittills i wärt slågtes utwecklingshistorie i sjelfwa werket outredt, eburu ofta nog kommenteradt frimurarespräk. Hofrådet slutade med följande harang: tt dag fomma edra friare bitut till middagen, jag boppad att mina döttrar skola göra skäl för den wåärdade uppfostran iag lätt dem erhälla, jag bopvas, Lina och Rosa, att j. ihägkommande bwad jag sagt, emotta. gen be oftningswärda männen med mäns lighet. Öwad deras känslor beträffar foms ma de wål sjelfwe att förklara dem för er. Dötrarne kysste pappas hand och dror go fig tosta tilbofa. Det år alllid, åf wen om man ej älskar den man, fom bes gär ens band och hjerta, en allwarsam sak för en ung flicka, art swora vå ett frisri, huru mycket foårare då en alskad foder förktarar fin egen förmenta lyda bero uppå dottrens ja eder nej. Lina od Rosa, fom alllid trott det wara gudo:nhat roligt att få friare oh riktigt få