Norrländska Korrespondenten – 27 juli 1859, sida 2

sitt parti, oh fom bofrädet älskade att snart in prori realisera sina beslut, skref han genast swar uppå twenne wigtiga bref som han nyligen erhällit, och i dag på morgonen, en klar, herrlig fommars morgon, fe wi honom förnöjdt leende fits ta wid kaffebordet. De mwadra dottrarne, Lina och Rosa, inträdde leende på bals kongen oc helsade godmorgon. Jag bar ett allwarsamt ord att tala med er, mina flidor, började bhofrådet, När en fader har ett almarjamt ord att tala med fina töttrar, då weta degfa all: tid strart bwarom fråga är, det ligger nu få engång i qwinnonaturen. Lina och Roja blidade först belt allwarligt vå får dren och sänkte derpå rodnande de mads. ra ögonen, hwilket dock ej förhindrade dem att sinsemellan wexla en leende blick. va, mina barn, tog fadren åter lill ordet, när jag noga be:änker er ramtid och att qwinnans ställning i lifmer o. s. w. o. s. w. Det gick i en tonart, fom en god del af wära stöna läsarinnor tvife welsutan reban har och den andra fnart får reda uppå. Lina och Rosa lyssnade ljudiög tid fin pappas sörslag och de wadse ra ögonen, stuggade af de länga, fina