Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1859, sida 3

dens sönderbrytning under dessa blirtars ringlar. Nu wisade fig en pjertrorande fn: i ett nu hade alla for stingrats ute om en enda, kalfwens moder, fom med raseri flängade mot den kring hennes fos ster slingrade ormen samt derwid uppslet jorden med fina korta hern. Pictoligt se wi den krocsade, till en furpbhoptras made kalfwen befriad. Modrea flidade ben, och utstörte derwid fruktanswärda jemmerrop. Medan hon försötte att ges nom dessa, de enda för denane möjliga tecknen of ömhet, återfala kalfwen i lifs wet; blirtrade och hwäste det äter genow luften. Kon wred sig på marken, rundt itring omslingrud af gult oh grönt, och efter några ryckningar samt dofwa bra sande ljud lig bon stilla, wedan blod fprus tade ut från Ögon och mun. Med fwan. fen slmgrad kring ett träd brog ormen nu den krossade kon i skuggan af derfams ma, terefter wecklade den fig lös oc hwilude ut, med hufwudet låget få en tjoc gren, stirrande ned på bytet hwilfetr. dera den förjt fule flufa. (Foris.)