Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1859, sida 3

AA — jag. Låt of drif wa boskapen under nåden och offra en. Har oriaca tagit ett sådant wål, få äro wi herrar utan lifs fara. Skjurande är ru farligt. Denna plan bifölls af Don Arturo, men de införda satte fig slroxt deremor, enhwar fruktande för fin ko. Wi uttoftwyade ersättning, Od) vå drefwo de vå Artures befallning fjelfma genast fina hiordar fram. När dessa kommo nåra tråden fnyste de förfarligt i luften. Far ran, en worning för dem måsie hafiwa Iles gat i sjelfwa luften, ty ormen hade emel: lertid gjort fig aldeles osynlig och gömt fig inom lgrenarne der den låg bett illa. Den hade nu gripit til offenfiwen: för oss, fom sågo den, gömde der sig ej, utan bade otwifwelaktigt förhållir fig difersivt. Bland djuren träffar man säåkerligen ofia mer taktif och firategi, ån i många krig menniskor emellan. Fnysande gingo forna under tråden, då de ingenting fågo, och dessa gafwo dem skugga i den brännande hettan. Pidisligt brakade det i grenarne. Gröna och gula blixtar flöto fram, som störtade en kalj och krossade den i fina wridnangar, så att man tydligen hörde brafet af bes