W2— —— ? A7 ligt genomskädat dess afsigt. Äfwen jag k 2 fåg den nu; men håsten kande ef aera styras. Jag red derföre tillbaka, sieg af od) bad Don Arturo rada fram iill förd och med färtiga bössor. ö Må helgonen aldrig förläta mig, om jag går det; Diabolol swarade Arturo. För mig od mina wånner of germanisk ras blef dersöre intet annat öfrigt, än att ensamme wisa wår moraliska öf. werlägsonbet öfwer hästar, spanjorer och infödingar. Wi ryckte fram med färdiga dudbetbössor ända till femtio steg, utan att märfa någon rörelse emellan de gröna, wed gyldene frukter prunkende träts kronorna. Plöfssligt susar det i Hexn Ute fom en storm rasat utt dem. En Hare ning öfwerföll of, når wi sågo odiurets fiel glänsa i solen. Mey hufwuder för det fram ur löfwerict, oafbruret stirronDe på of med diamantglånsande ögon, med tungan spelonde urom gapet, med bela den fris delen of fin kropp wridans de sig, sir äckande fig af och an, upp och ner, dod uran att ett enda ögonblick taga ifrån oss sina försträckligt stirrande bdlirts rande ögon. Wi siodo liksom genom est rrolleri fängslade wid marken, ofårmögna