wårf, Du låtit Honom utföra til de Ho nom anförtrodda sottens wmwäåljärd, för de sällhetens och fridens wålgerningar, wÄ under Hius faderliga omwårdnad fått åt njuta, och bedje Dig, att Du wille låta allt detta lånda tid walsignelse för wårt dyra fosterland. Wi tade Dig, att Du satlossat honom från de lång wariga liban den, dem Du gifwit Hoaon nåd at tåligt SR underqifwet våra, och an Du laut Hono såsom en trogen tjenare få fara bhådan I ked. Ulyytag. o! Hetåe, med walbehag war bön och mår tadsagel. fe, för Jesu skull, o dif oss onid att få förhålla oss wid de profkingar, Du cf tilskickar, att de må landa tild Dir namns förherrligande och tiv Ditt folis sanna wal. Augode Fader! Uppehål, trösta oc Mi! Hand Möja Konungen, fom Du fatt att öfwer oss råda, oM fom nu i wår bedröf. welse utgör ett dyrbart förewål för wår kärlek och wåra förhoppuingar. Gif Ho nom nåd och wälsignalse I utöfaingen aj Sina höga pligrer, att Han troget måtte tjena Dig, oc ibland oss beframja Din wilja och Dia heliga ajfsi. ter. Trösta, o! Gud, Hennes Maj:t Drott. ningen I Henars salnad, t Penaes djupa sorg öfwer en högt alstad och wördadr Faders bortjång. Upvehäl och hugswala Hennes Maj:t Cafe Drotiningen, den eftersefwande höga Malin, fom nu förlorat och beyriter Siti hjertås dyre Wän, hwars lif Hon för ljufwat i glädjens likasom i soracas tiver, och hwilfen Hva med wördvwavswård, et tecdomitg fjel:försakelse och trohrt wåärdat Under sjutvonens oh lidandeto länga dagar. Nedgjut i Hennes blodande hjetta Din trost och Din frid. Trösta oh hurt Hennes Mijit Enfkes D.oiunugen, den eftetlemnade haga Mo-. dren, fom so:jer Gin ende Son, artful gen tid den thron, Hennes töcut bort pängae höge Gemål genom Konungoliga egenskaper förwårfwat. Lys, o! Hecte, Din frid afwer den ådla, föga ÄAttemodtens lefnadsaston. Rårt, A:emåltigze Gud! D.n styddande och wåilsig nande hand hwila öfwet heln tvärt älstade Konu igahus, eswer de af jorara n:db.jda Söncene och Döttrarna, Gif of nåid, att lange få lefma i ttiv och wålsinnelse under wår tyre Konungs sa dertiga wälte. Men framför ot gif of nåd att wara rått. metlemmiuir af Diti hrmumelskå Reke och att wandra :värdigt wår hsåd sallelje jåsom Cheesti lärjungar och beiånnare. — dar med oss? Derre wår Gad, sasom Du med wåra fäder warit hafwer! Walsigna, gode Gud! wår Konung och mist land, Och tråd din mitra aTnoktsband Ulofwet slote och hyrda! Gif enighet, gif för, oss i bin fruitan ståts, Befrämja wåra händers met OY wåra her beskydda! Gy tilamöid, gif naunamot J mot äng och i fara! Guf allom kraft, alt lif och or För almänt wäl ej spata!