Norrländska Korrespondenten – 23 juli 1859, sida 2

har ringlat sig kring ett mangoträd och slär med hufwudet omkring på marken få att stoft och stenar flyga omkring. Den will åta! Jnwånarne i hela den närde lägna byn hafwa flytt, och en deputarion der ute ber om hjelp och beskydd af den tappre Arturo, hwars kula alldrig förfetar målet. rDabolol mumlade Arturo, det mås sie wara en Boa coaftrictor. Wi jublade i wåntan på en förströelse, ett äfwentyr, och jag isynnerhet bade län: ge längtat efter det ryeliga nöjet ott pers soaligen få lära känna repiliernas drotining i sitt naturliga wederwärdiga maje fiet. Don Arturo tände en ny cigarr och mumlade något om wansinne och obekantskap, och förklarade att detta ej wore nå got skamt. Nära nog med förluft of fin eget lif bade han engång bört och fett en ryttare jemte fin häst brakande fammanpressas till en klump under odjurets frut tanswärda omfamningar. Don Arturo, churu stolt säsom skot: och bögtidligen för klarande att hwarfen i förflutna, närmar rande eller tilltommande tider någon hos nom öfwerlägsen i mod funnes, wille vod ej spela en Cid eler Don Quirote