Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1859, sida 4

Ett nödens barn jag fostrad blef Och ammad upp af mödan; I späda år mig hungren dref Till arbete för födan: Men sedan ingen dag förgick, Då Jag min nödtorft icke fick, Och ingen natt, af oro tärd, Jag vakat på min hufvudgärd.