skall frokta dig, barnunge, hwar har du vin foj? Derpå tog han henne på ena armen, förde fram, med andra armens båge och axel, fom med en skeppsdog, och sträfwade mot strömmen fom en gammel lar, samt, helsades med glåpord och flidord från undanskuffade drängar oc pigor. Som barnet fortfor att gråta köp:e ban för fia sista tolfstilling soffransdröd och gaf det att åra, få art det tystnade och lugnades på hans sturka arm. På flickans anwisnirg gick han till ett, bus på Kopmangatan, och wille lemna henne wid porten, men hon bad hoanom gå upp HU imodren att få tack för fin beswär. Mindre för tadfägeifer, ån af önjfan att göra barnet till wiljes, gick ban fyra trappor upp till medren, en stepparenfa i största nöd genom långras vig fjuidom. Galle Wäg hade fårit med hennes man i lifotiden, och fattade deltagande för ben: ne få innerligt art ban slog knytnäfwen i bordet, ech fare: det hår skall bli slur i qwäll genast, så sannt jag heter Calle Wij. Derpå sprang han fin wåg och til