Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1859, sida 2

Här, bland många andra förjäljare på gående fot, utdjuder en gamwal wår derbiten Sjöman en till Jultlapp passande leljae, fom han försardigat. En liten gosse, fom hor lun urt bli sjöman, emedan bar tyder få mycket om apeit ner, och hört art skeprsvojkarne få åta fig sjuka uf sydfrutt, mtl nådmdndigt ha lekjogten, men mamma twekar. Köp, ulla frur; jog bar förlin oc för lorat allt bwad jag hade, Det får gå för en rikod bler. Hon år en bjertans god warelse, men det bör till hennes natur att pruta, få att bon swarar: fan jag inte fån för 30 ffilling? vå för då, bon ser så sräll ut! Clle Wäg är alttiz noga. Men wisst hade jag welat ba en rifsdaler år min lila judo. male IVig! utbrister frun med för: wåning; oet namnet är dyrbart och kärt för mig, minnes ni hywad fom ni gjor: de för 20 år sedan här i Julmarfnaden? kirra lila frun, gunäs det minne? jag ide, det war wål någon dumhet, 19 jag bar alltid warit tofig, isynnerhet på Jul