De böda tula nog, och hwad de tala träns ger till mårg och ben. Hwarje godhet som du med hårrhet bemött, hwarje smek ning du med kold beswarat, derur talar det finaste frå ur den gröna torfwan, det miasta korn i den swarta mull Lef dere sore jå med de lefwande att du utan åns gest fan tala med ve dåd (JM T.)