jag fan ju ha glömt något wigtigt dofus ment, fom jag owilkorligen måfte ha med mig. Det hör til saken hos dylika naturer, att de blygas för att yppa de wackraste bewekelsegrunderna för fina handlingar: Beskyll dem för brist på hjerta, och de skola uppröra himmel och jord, för att bewisa motsatsen; men börjar det merfligen röra sig och flå i deras wenstra sida, då stola de dölja det, liksom fruktade de att werlden funde taga dem på orden. Det är egenlärlekens oc högmodets wanliga operation, och ingen, utom de fjelfwa, misstager fig på densamma. När häradshöfdingen körde in på sin gård, förwånade det honom att ingen fom ner för att emottaga honom, icke ens hans hustru, hwilken, få ofta han hemkom från fina resor, war den första fom mötte ho: nom på trappan. I det fallet war hon alltid precis, ehuru hon dertill aldrig warit beordrad. Med ökad oro hoppar häradshöfdingen ur wagnen och ilar upp. för troppen. J salen synes ingen, men inifrån sängkammaren höras jemmer och gråt. Han flörtar disin oc finner fina barn och tjenare snyftanve kring sängen