VA förlåt mig, men jag rår inte der för! skyndade hustrun att swara; redan för 2 timmar sedan woro wi alla färdis ga. Men nyoss war Nudolf nere wid dammen och erenade sina kläder, och fom jag inte kunde läta honom resa så och alla hans andra kläder woro nedpackade, fi mäste jag ta upp barnens kappsäck, för att .. . 7Så ffyl dig då fielf! afbröt benne mannen oc) lemnade salen. Under en fånfla af obeskriflig ångest arbetade hustrun med fyra händers kraft, och gossen war snart klädd och kappsäcfen nästian ihopsnörd. Men pendylen slog 12 och i detsamma hördes regmwagnen rulla tungt på gården. Skrikande störtade de begge barnen till fönstren. Modren följde dem på tå och med tid bafahållen andedrägt. Hon fom lagom för att fe wagnen rulla utföre allen. mSråt inte, mina barn! fade hon, skälfwande i alla lemmar; pappa reser inte ifrån oss ... vappa wänder nog och kommer snart tillbaka. Wagnen förlorades ur ögonsigte. Allt blekore och blekare öppnade hustrun fönstret, böjde sitt hufwud längt ut och typ